AND HERE I GO AGAIN ON MY OOOOOOOOOOOOOOOOWN, GOING DOWN THE ONLY WAY I EVER KNOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOWN. Jävlar idag är jag verkligen inte på G, jag vill maxa musik i öronen, skrika texten högt som fan så att alla känslor bedövas. Sjunka in i texten och bara drömma mig bort. Smärtan jag känner nu är inte sorg tror jag, utan det är saknad. Att inte ha en pappa, att behöva göra saker som jag inte borde behöva göra, att behöva växa upp så fruktanvärt snabbt, känslan av att ta hand om, fast det är jag som skulle behöva bli omhändertagen.

Det ryker i hjärtat på ett sätt som jag tror att bara människor som varit inne i mitt hjärta kan förstå. Jag har hittat en plats i musiken som jag aldrig trodde var möjlig, jag är inte musikalisk, inte ens lite. Men jag tycker det är en sådan härlig känsla att snurra mig bort i musikens värld, det är lite som drömmarnas värld. Jag hamnar på en helt annan plats, fast jag inte kan något om den, den bara passar mig..