Om jag lever för att göra andra människor nöjda, för att slippa massa tjat och klag.. Då blir det som att jag skulle vara ett spöke, och spöken dom har inga känslor. Det skulle passa mig helt perfekt, förstå att slippa känna att bara göra som man blir tillsagd.

Inte speciellt kul, det är inte att leva livet! Men när det blir riktigt jobbigt, när jag själv börjar klaga på andra då kanske det är dags att göra nånting åt saken. Om jag ha beskrivit mig själv den senaste månaden så har jag sagt, nej men jag, jag är alltid glad. och visst är jag det, jag är alltid glad, att inte vara glad är att slösa bort livet anser jag.

Men man kan inte vara på topp jämnt, det har jag egna erfarenheter av. Det känns som evigheter sen jag mådde såhär, riktigt dåligt alltså. Jag kommer inte ihåg senast jag var hemma för att jag mådde piss, jag tror inte jag har mått så dåligt under hela åttan. Eller jo en dag, förra måndag.

Men jag var i skolan ändå, jag tog mig igenom det och inte blev jag starkare av det. Riktigt nere var jag inte, men jag var inte glad.

Det är ju inte så att mina problem löser sig av själv bara jag mår dåligt. Det är mitt ansvar, det är jag som ska få allting att funka. Behöver jag en kram, ah men då får jag själv se till att det blir så. Det finns ingen som kan se på mig att, nej nu mår linda dåligt.

Jag önskar med hela mitt hjärta att pappa fanns här hos mig idag.

Någon att prata med och någon att dela saker med, men han är inte det.aldrig