Min sorg kan ingen annan förstå, ingen sörjer som jag, ingen är som jag.

Det finns ingen handbok för hur jag ska sörja, eller för hur andra ska hantera min sorg, sånt finns inte för alla sörjer olika. Men om man nu skulle ha en sån här, how to, ah då skulle man ha mig som exempel. Jag har det så bra, fast min pappa är död.

Nej men jag vet inte om det är på grund av min personlighet eller om det är på grund av allt runt om mig, men jag har det faktiskt bra!

Det känns konstigt att säga, men jag kan faktiskt känna att jag "strålar" nu för tiden, det är bra nu.