Jag vet allt det där, what doesn't kill you makes you stronger.. Men vad hjälper det när pappa är borta? För min pappa kommer aldrig tillbaka, jag kan inte säga att jag älskar honom, att jag saknar honom och att det gör ont. Vad som gör mest ont är att jag går vidare. Även fast jag vet att jag måste, det är ett sätt att hedra dom fallna.

Det är hemskt att resten av mitt liv kommer jag att leva utan vetskapen om vad pappa tycker. Det borde inte vara så svårt, men det är det. Jag saknar pappa varje dag, varje dag. Det går inte en timme utan att jag tänker på pappa. Ibland kan jag säga till pappa, titta på mig, ser du mig, ser du att jag är stark, ser du hur jag kämpar? Jag gör det för din skull!

Men sen så, vad spelar det för roll? Han är död, och aldrig, aldrig mera kommer jag att få träffa honom, för han, pappa är borta..