Det här är mitt liv, allt som händer beror på mig. Jag tror att man väljer om man ska vara glad eller ledsen men ibland orkar man liksom inte vara glad längre. Så är det för mig, jag kan trivas jätte bra i skolan och verkligen må toppen, sen när jag kommer hem kan jag bli jätte tjurig.

Det har nog väldigt mycket att göra med min personlighet, jag är sån liksom. Om någon ber mig att berätta om mig själv, blir jag nervös. Räcker jag? Egentligen så är det så ovärt att jag ens bryr mig om sånt, men det är så jag fungerar.

Jag måste veta att jag är accepterad, att jag är nånting extra. Det är skit svårt och egentligen kanske helt meningslöst för många. Eller alla behöver nog veta att dom är allt för någon. Jag önskar att jag visste att jag var någons everything. Tänk om jag kunde veta om jag betyder nåt för någon, om det finns någon som bryr sig om mig, eller bryr sig extra mycket om mig. Jag kräver nog lite mer uppmärksamhet, för att man ska förstå om jag är ledsen och är nere på botten iallafall.

Jag får mer uppmärksamhet för jag gillar att prata, men ibland skulle jag önska att folk frågade mig saker, om folk visade intresse och att jag inte ska behöver ge dom intresse..