Jag ser mig själv som en plåga. Någon lösning på det har jag väl inte haft, jag har inte tänkt på att det faktiskt går att lösa min problem själv.. Jag tror hela tiden att jag klarar mig själv, men ibland så behöver jag hjälp. Det får väl bli lite av mitt kom ihåg, i may be strong, but i can always use some help..
Min blogg, dagbok från förr och lite om nu också. Om hur det var att leva med en cancersjuk pappa. Hur skit jobbigt det är att gå vidare, hur du blir tvingad att gå vidare och läran om att älska igen, för att orka gå upp, för att gå vidare och för att överleva.
måndag 18 oktober 2010
Det är bara jag, jag kan inte ge dig nåt speciellt. Egentligen kommer jag nog bara med massa problem. Det är jag liksom, jag pratar mycket, kanske för mycket och ofta är jag väldigt tjurig. Jag tycker inte om att beskriva mig själv men ändå gör jag det gång på gång. Det finns nog inget sätt man är på, eller inte jag iallafall. Jag är lite som jag är! Min ambition är att var glad, att skratta och att kunna må så bra att jag faktiskt inte är en plåga..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar