Ah tänkt om det bara var du&jag. Ibland kan jag önska att folk brydde sig mera om mig, att jag hade mera uppmärksamhet och att folk, jaa 'såg' mig. Det är det där, vara nåns someone. Jag är så liten på ett sätt, men på många sätt är jag väldigt stor, jag förstår mig på människor även om jag ibland struntar i det.

Det är det som skrämmer mig, hur kan jag strunta i människor, och inte säga hur mycket dom betyder för mig, hur mycket jag saknar dom när dom inte är med mig, hur mycket jag bara önskade att dom såg mig mer än någon annan..

Det är ren lathet, feghet.. och det är så onödigt.

Hade jag varit någon annan och sett på mig själv, jag lovar jag hade stört mig på mig själv. Jag är en sån där person som man verkligen stör sig på. Jag har höga krav, och blir skit tjurig om jag inte får alla rätt på ett prov, jag kan inte se att andra är skit nöjda för att ha fått G ens. För jag är inte det, jag ska vara bäst på allt! Typiskt för en "sån där" människa man bara hatar. Inte nog med det, jag prata, och jag pratar och jag pratar. Jag sätter mig själv i fokus, jag vill ha uppmärksamhet, undra hur jag står ut med mig själv egentligen, hahah