Min blogg, dagbok från förr och lite om nu också. Om hur det var att leva med en cancersjuk pappa. Hur skit jobbigt det är att gå vidare, hur du blir tvingad att gå vidare och läran om att älska igen, för att orka gå upp, för att gå vidare och för att överleva.
lördag 18 september 2010
Kalla skrynkliga fingrar, hård bröstkorg som inte rör sig och blåa läppar. Jag minns allting så väl. Du var död. min första morgon med en död pappa. Idag har inte vart någon annorlunda dag, men den har varit så sjukt mycket jobbigare än igår. för jag minns. Det är bara jag som vet hur jobbigt det var för mig den morgonen, jag vet inte om jag kommer kunna prata om det nånsin men nu vågar jag iallafall att minnas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar