lördag 18 september 2010

Kalla skrynkliga fingrar, hård bröstkorg som inte rör sig och blåa läppar. Jag minns allting så väl. Du var död. min första morgon med en död pappa. Idag har inte vart någon annorlunda dag, men den har varit så sjukt mycket jobbigare än igår. för jag minns. Det är bara jag som vet hur jobbigt det var för mig den morgonen, jag vet inte om jag kommer kunna prata om det nånsin men nu vågar jag iallafall att minnas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar