Tänk om jag hade haft en pappa som sa; godnatt, jag älskar dig" varje dag!
Vem hade jag vart då?
Jag har det bra nu, jag har lärt mig att leva med en sorg fruktansvärt många inte ens kan föreställa sig, "man blir stark, om man måste". Den styrkan är jobbiga att se på, jag har gjort det själv. Fast jag har förlorat min pappa, har jag vunnit så mycket mera. Kunde jag byta, självklart skulle jag ta min pappa. Men på ett sätt har jag min pappa hos mig, min fantasi-pappa. Pappa som är precis som jag tycker att han ska vara, när jag tycker att han ska vara det också.
Hade jag haft pappa kvar i livet, med cancer och allt. Jag hade blivit galen!
Du hade bara kanske en vecka som var hemsk, en vecka! Och jag var så fruktansvärt rädd dom nätterna. Jag minns allting, varenda känsla finns bevarad!
Jag hade inte klarat år med sånt. att se min pappa totalt nerbryten i en vecka, nerbryten i perioder i 6 månader har gett mig dom ärr jag har just nu, och dom är små jämnför med dom man kan få.
Jag har klarat mig bra, jag kan fortfarande skratta och nå toppen. Det är nog tackvare dig pappa. Du får inte dela din glädje, din energi, dina tankar och din kärlek med oss, med dig familj. Att inte ta tillvara på den läxa du har gett mig vore ett svek.
Varför ska jag inte älska, när jag har möjligheten?
Varför ska jag inte skratta, när det finns så många som inte kan skratta.
Jag lever fortfarande, det är en gåva. Hela livet har jag framför mig, det kanske inte blir långt. Men jag har iallafall levt, jag har varit kär, jag har varit nere på botten, och kommit upp, jag har en fantastisk familj, jag har sett stora delar av världen och jag har underbara vänner.
Du hade också allt det här, vi delade mycket. Nu delar vi "då", jag önskar vi kunde dela nu:et..
Helt uderbart att ta del av det Du skriver.
SvaraRaderaGlädje till Dig från mig!!