Jag vet att den dagen kommer att komma, dagen när min pappa har varit död i ett år, 12 månader, 365 mornar utan min älskade pappa som väcker mig. Jag har vetat om det så länge, redan när pappa blev sjuk så trodde jag att han inte skulle bli frisk. Jag hoppades, klart jag gjorde det, att han skulle bli frisk. Jag trodde att han skulle leva längre än 6 månader med sin sjukdom. Men jag tänkte inte så mycket på det jag tänker på nu, på det jag saknar nu.
Det är inget man borde göra när man är 13 år, veta att ens pappa är död och har varit det i ett år. Han borde inte vara det, han borde leva, vara frisk med mig!
Minns så väl denna dagen - den sista i din pappas liv. Kommer aldrig att glömma hur han kämpade in i det sista. Minns att du o Philip var nera på klubben några timmar under dagen o jag bakade bullar till er. Sen grillade vi din favoritkyckling å åt tillsammans innan jag åkte till Malmö. Alla försökte hålla humöret uppe men hur de än var så vilade ett tungt moln över oss o de enda som var verkligt var Per o hans kamp för livet. Det var fruktansvärt att lämna er den gången ty jag visste att inget någonsin mera skulle bli som förr. Det skulle alltid bli ett tomrum i ert hem som ingen skulle kunna fylla. Att lämna Per för sista gången var inte lätt, men jag sa aldrig hejdå utan: Vi ses! Jag är helt säker på att vi kommer att ses nån gång nånstans.
SvaraRaderaDe gånger jag sen besökt er efter pappas bortgång har det varit riktigt jobbigt o de är liksom ett hål i huset. Det känns som han är där fast han inte är det. Minnet av er entré kommer för evigt att vara när pappa låg där ute och tog emot mig för sista gången!
Känn stolthet över din egen pappa!
Mina tankar finns hos er :)
Kram
Sally
Jag har tänkt extra mycket på dig idag, Linda, för jag vet att det är en svår dag på ett sätt, samtidigt som alla dagar kan vara svåra dagar, utan att man riktigt vet varför det blir så. Ett år är både väldigt kort och väldigt lång tid, och det kommer fortfarande att komma svårare dagar, men jag tror och hoppas att de lättare kommer att vara flera. Visst önskar jag att allt vore annorlunda, att det fanns något att göra för att ändra det som hände idag för 1 år sedan... Din pappa finns med dig så länge du minns honom - och det kommer du att fortsätta göra!
SvaraRaderaKram, vi ses snart!
Sabina