Jag ska försöka få ner allting så att du förstår. Mitt liv betyder otroligt mycket för mig. Jag tycker att man ska leva det med blandat innehåll, men mest med sånt man tycker om men också det man måste. Det som är tråkigt kan man låta bli. Ofta, om man umgås med någon man tycker om kan den få en att göra saker man aldrig skulle gjort annars. För man tycker om personer och allt som betyder något är att få vara i dens närhet. Det kan kallas "gravitation", prägling, men jag hade valt att kalla det kärlek. Kärlek finns det gott om, i olika varianter.En del kärlek tar man för givet att man ska få, till exempel kärlek mellan far o dotter. Kärlek mellan pojke och flicka tar många också för givet. Jag tror att kärlek mellan en flicka och en pojke är den kärlek som man kan förändrats mest för. Som dotter så förväntar jag mig att min mamma älskar mig oavsett hur tjock, eller äcklig, eller sur, eller ledsen, eller deppig, eller glad jag är. Kanske är det för att man är en del av sina föräldrar. Jag kan inte se hur jag skulle orka leva om jag inte visste att min mamma älskade mig. Jag kan inte längre fråga min pappa om han älskar mig men det han visade och sa i livet gör att jag inte tvivlar. Men det hade ändå varit skönt att höra ibland "jag älskar dig Linda. Du är bra precis som du är". För många är det töntigt och en självklarhet men inte för alla. Jag tvivlar ofta på om jag är älskad av någon annan än min mamma.
Med föräldrar så vet man vad man ska förvänta sig. Man vet ofta vad dom gör och dom vet för det mest vad man sysslar med.
Men den andra kärleken mellan pojke och flicka,där vet man inte vad man ska förvänta sig. Man har inga krav till varandra (åtminstonde inte när man är så liiten som jag). Det sägs att den kärleken gör en blind. Jag håller med, man gör saker man förut inte gillade, dumma och kanske bra saker. Men när man sen ibland, kanske när man inte är tillsammans, ser klart. Då förändras allting. Man känner inte igen sig själv och tvivlar på om det finns någon kärlek där imellan.
Mycket fin blogg och fina, roliga foton Du har fixat i sommar. Du är en tjej med framåtanda, och har mycket lätt att ge dina tankar i ord i skrift så att det blir förståligt för beskådaren/läsaren. Jag undrar bara... vad skall bli av dig? Din text, den jag kommenterar nu är ett fint ex. på att Du har så.... mycket att förmedla och Du har så naturliga funderingar som en tjej i din ålder tror jag har. Du har dessutom förlorat din pappa i allt för tidig ålder, han fick ju inte heller följa dig, det var hans tanke och kärlek, att ni skulle leva sida vid sida och att han skull följa dig på livets stig.
SvaraRaderaDet var länge sedan jag var i din ålder, men visst kan jag komma ihåg tvivlet. Tvivlet om än det ena än det andra. Att mamma och pappa skulle dö, varför jag inte fick syskon och varför min kära katt "Kalle" en dag var död. Livet har sina skiften, Vi skall alla vandra igenom det och det är personligt.Jag hade inte då förmågan att skriva av mig som Du gör. Det är på gamla dar som jag har fått lite,lite av den förmågan Du redan har.
Fortsätt att skriva Linda, det ger tröst och mod och trygghet.