Det är väldigt jobbigt att inse att allt är annorlunda! Det är inte bara familjgrejen, pappa-dotter, nej det är så mycket mera. Jag har inga problem med att umgås med andra familjer bara jag. Helt klart blir jag behandlad som en av deras barn, visst det är jätte skönt att passa in. Det är på dagen, men sen händer något och man känner sig utanför!
Jag vet inte om jag är ett barn eller en vuxen, för jag är inget av det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar