Marstrand

jag vill inte åka till Marstrand, jag vet inte varför men fick bara en sån känsla nu på eftermiddan. Kan inte förstå varför, allting kändes ju så bra. NM har varit mitt mål hela året och nu fixade jag det, jag har en känsla av att alla kommer vara mycket bättre än mig, kunna saker som jag inte kan, och framförallt vara snabbare.
Jag känner för att vara hemma, för att det ska regna så att jag kan ligga i sängen hela dagen och bara just inte gör någonting!

Klart man vill vara bäst, man vill att folk ska se på en, och "shiiiiiit det är hon som är sådär grymt bra" och för att det ska hända måste man träna. Jag har inte tränat sedan JSM, känns ju sådääääääär.

På Marstrand är det inte som hemma, det är konstigt där! Vi ska åka imorgon klockan 7 och jag har inte börjat packa, jag känner inte för att packa. Mitt sprudlande jag försvann det bara dog. Kanske märkte du det, men jag hade berättat innan att jag inte hade någon lust att åka.
Alla känner med mig, men det är ingen som förstår. Vi är lika på en del sätt, men vi skiljer oss på många flera sätt. Vi är uppfostrade olika, och är olika, så är det! Det gör det så svårt att prata om såna saker, just för att vi har olika syn på livet och vad som är viktigt med det! Att prata om livet, seriöst och på djupet, det kan jag inte göra med någon, hur kommer man någonsin in på det ämnet, det är inte heller direkt ämnet som jag bara, kan vi inte prata om det här.

Nej det är svårt det här med livet och prioriteringar. Det gjorde inte ont, men nu gör det fruktansvärt ont.