jag trodde inte att det var såhär, att man skäms så otroligt mycket för ingenting. Jag har gjort ett val, ett val som jag bara gillar varannan dag, det finns mycket bra med det val jag gjorde, att jag får vara med dom som bryr sig om mig och som jag bryr mig om, jag utvecklas med mera. Det kanske är det skolan går ut på, att lära sig. Eller jag vet varför jag går i skolan, 7-9 går jag för att jag inte ska bli tvungen att välja ett gymnasium som jag inte vill gå på, bara för att jag inte har tillräckligt med poäng för något annat.
Jag vill ha ett roligt jobb där jag får göra något spännande varje dag.
Men allting lägger sin grund i skolan, kommer dom snyggaste tjejerna att kunna bete sig som dom gör nu, hela livet? kommer dom att få den super snygga killen. Och är den där super snygga killen något att ha? Just nu så är det väldigt mycket hur man ser ut i mitt huvud.
För en gång i livet var du och jag kompisar, vi var inte bästisar men vi hade kul med varandra och kunde prata om saker som berör. Saker förändras, och personer förändras, men förändras personligheten? Förändras det vi änskar oss mest av allt? För det fanns en anledning till varför du och jag passade ihop.!
Om jag hade valt det jag inte gjorde hade vi förmodligen varit kompisar nu, eller vi är kompisar nu också, men då hade vi kanske varit kompisar som inte skäms för att säga hej i korridorren.
När jag möter någon av killarna i min gamla klass som inte går i min nya klass, säger jag inte hej. Jag vet inte varför men till viksäng så gjorde vi val, och jag valde att gå en annan väg och för det så kan vi tydligen inte känna varandra nu. Jag tyckte om min gamla klass, kanske inte dom första åren men sista året ville jag inte börja på viksäng.
Även fast jag har blivit rätt social så ser dom mig som en tönt. För alla andra i deras klasser känner inte mig, utan dom bara dömer. Dom dömer mitt val, och det är valen som gör oss till dom vi är. Alltså är det massa fel på mig, eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar