Jag är en inställningsmänniska. När något är tråkigt eller jobbigt sätter jag upp ett mål att "nej men jag ska försöka i fem dagar, och sen sista dagen skiter jag i det här", men då jag har nått mitt mål så är jag inte trött, eller jag tycker faktiskt att det skulle kunna vara lite kul att köra en dag till. Men huvudet är inställt på att, nu är det paus. Jag vet att det är så himla jobbigt att förklara för alla sen varför jag "gav upp" på slutspurten. Men det är en inställnings-fråga.
Om jag vet att jag kan lyckas, och jag kan se det framför mig, hur alla blir glada för tjejen som förlorat sin pappa och ååh vad kul att det går bra för dig.
Konstigt, men jag tycker om uppmärksamhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar