Nu är det verkligen vår här, och det märks så tydligt. Jag känner mig piggare och gladare. Förmodligen är det för att det är så mycket varmare nu och då är det för mig i alla fall lättare att vara ute. I början av veckan var jag verkligen nere men sen så släppte det, det är så det är. Det går i perioder, upp och ner.
Det har även blivit lite JKV, och innan jag går ner så tänker jag på hur jag "ska" vara. Jag tycker inte om det, men det är för att jag är så orolig för vad folk tycker om mig. Jag borde inte gömma mitt "jag". Om någon visste att man inte ska skämmas för sig själv och sina vänner så är det jag. Jag vet hur mycket riktiga vänner betyder, såna som man skrattar med men som man också verkligen kan luta sig mot när man inte orkar mera. Det har varit väldigt jobbigt, att jag inte har vetat hur jag ska förklara mina känslor.. Att skriva det är okej, det är lätt. Men om man ska prata om det så måsta jag hela tiden tänka på de som lyssnar. Hur påverkar det här er? Kommer ni se mig på ett annat sätt?
Det är nog det som jag har varit orolig för, som jag fortfarande är orolig för. Jag vet redan att jag har förändrats, och att jag inte kan förvänta mig samma resultat som förut. Men jag vet inte hur ni tänker, om ni tänker på pappa.
Jag vet bara hur jag reagerade, och jag är så besviken på mig själv att jag inte tog ett steg, och var lite modig...
Hej Linda!!!
SvaraRaderaTänk inte så mycket på vad de runt omkring ska tycka om dig. Vi tycker om dig prepredcis som
du är!!!!!!!!!!!!:*
Din fantasyiska utstrålning kan inte skadas av det!!!
/malin