När jag vaknade då var jag på hyffasat bra humör för att ha blivit väckt försent, men sen när jag inte hade en enda ynklig sak att ha på mig, då brast det. Allting var i tvätten och jag trodde mitt huvud skulle sprängas, ändå så gick jag till köket och gjorde mig frukost och tänkte men jag gör det där sen, men det blev ju inte bättre.
Jag vet inte om philip var helt cp eller om det var jag som uppfattade honom som cp. Bättre blev det i alla fall inte, men mamma bara; ååh ååh ååh du måste till skolan, annars känns det som att du inte går för jag väckte dig försent. blabla! Jag fick skjuts men kom försent, och sen så hade jag ju inte hittat några gympa kläder.
Jag sa till mamma att hon skulle hämta mig när hon åkte hem från jobbet vid lunch, då säger hon, men linda, komigen, det blir ju bättre när du träffar klassen. Jo tjena tänkte jag, mitt huvud kommer kläckas och jag är inte ens trött. Jag kände mig som att kroppen var det men mitt huvud helt off. Tack och lov fick jag gå hem, men ingen skjuts tillbaka, nejnej.
Men när jag kommer hem då får jag lite dåligt samvete, eller lite av känslan av att mamma tycker att jag skulle varit kvar...
Men nu mår jag prima, :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar