Min blogg, dagbok från förr och lite om nu också. Om hur det var att leva med en cancersjuk pappa. Hur skit jobbigt det är att gå vidare, hur du blir tvingad att gå vidare och läran om att älska igen, för att orka gå upp, för att gå vidare och för att överleva.
tisdag 23 mars 2010
Kanske är det bara onödigt slöseri med tid, men jag är verkligen orolig, tänk om jag har växt ut optimisten.. Vad kommer hända då? Jag kommer inte klara av att lära mig segla e-jolle.. Jag vet att mamma inte tror att man kan växa ut optimisten, utan att det sitter i huvudet. Men tänk om mitt huvud tycker jag är för stor för optimisten, kommer jag sluta som en tönt som faktiskt sitter och glor på något värdelöst och aldrig är med kompisar? Kommer det sluta så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar