Jag lever inte på samma sätt nu som jag har gjort, pappa! När du försvann, försvann allting med dig.. Jag har förändrats, det har allting gjort. Jag ser inte värden med samma ögon. Du och jag, vi lever i olika glaxer nu. Jag tror inte på att du är i någon himmel, jag tror att det själ fortfarande "lever" men på ett annorlunda sätt.
Jag hoppas att du kan se vad jag gör här, och att du på något sätt hjälper mig. För jag behöver en knuff på traven. Det är så jobbigt, allt är så jobbigt.
Imorgon är det jkv-fest; även fast jag tror att du på nåt sätt lever så känner det ju inte på samma sätt. Du kan inte prata eller peppa. Jag kommer sakna dig imorgon, jag kommer säkert gråta för dig också. Du kommer inte vara på jkv, ett stället där du älskade att vara, där vi älskar att vara. Men det är så annorlunda där nu. Jag saknar dig så mycket, det är nog därför jag inte tycker om att vara där längre. Det påminner för mycket om dig. Men imorgon ska jag dit, för det hade vi gjort, om du var med. Allting måste inte förändras, men allting förändras. Allting förändras för att du inte är med oss. Men ingenting förändras för jag tror på kärlek, och jag tror på att du alltid är med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar