att veta vad man vill, men inte få det

Att veta vad man vill, men inte nå dit. Oavsett hur mycket tid jag spenderar eller hur mycket jag tänker på det, kommer jag aldrig att få det. Jag vet en av sakerna livet går ut på.
Jag kan inte säga att jag är 13 år och kommit på meningen med livet, det har jag inte. Jag tror inte att man kommer på meningen med livet, utan att de som lever kvar efter dig kommer på meningen med ditt liv.
Pappa lämnade många spår i mig. En del som han omedvetet lämnade kvar, som jag klurat ut själv, är en bit av meningen med liv. Att älska andra och bli älskad. Man kan inte köpa kärlek, inte vänskap eller känslor överhuvudtaget.
Människor vill vara populära, känna sig behövda. Det tvivlar jag inte det minsta på. Alla blir olika. Personer i våran omgivning påverkar oss hela tiden.
Personer som känner oss, personer på tv:n, personer vi ser på stan, alla påverkar dom oss, och alla påverkar dom oss olika.
Människor i våran omgivning kan påverka våran personlighet, hjälpa oss att vara den man är på "riktigt". Kändisar som vi ser på tv:n ger oss en annan vinkel på saker och ting, ibland ger dom oss negativa perspektiv, med smala kroppar och svältande diet, men ibland kan de ge oss en annan vinkel på världen, att man är superrik och har råd med palats till hem osånt, men ibland är kändisarna på tv:n helt otroliga, skänker bort pengar till behövande, och då önskar jag att jag fick känna en sån person.
Veta hur det är, kanske skulle jag önska mig tillbaka till mitt liv här, men det vore coolt att ha en sån som ger så många inspiration som vän.
Personer vi passerar kan ge oss inspiration till kläder.
Vi påverkas hela tiden!
Jag känner ofta avundsjuka till dom i min omgivning. De får och tar saker som att det vore förgivet, och jag vet hur det är, för jag har själv gjort det. Människor som jag möter säger, det här kommer vara till nytta i framtiden för dig. Men jag vill inte tänka på framtiden. Justnu har jag ingen som helst nytta av nånting av det här.
Jag behöver inget av det här, jag behöver min pappa, det är det enda jag behöver. Men honom kan jag inte få.
Precis som med saker längtar man mest efter det man inte kan få, men pappa var ingen sak. Jag kan inte ersätta honom med en nyare upplaga. Människor uppkommer inte i samma upplaga två gånger. Pappa satte sina spår i mig. Kanske någon gång i framtiden får jag nytta av allt som har hänt, jag kanske är mera självständig och kämpar mera för min sak. Men nu är jag bara en plutt i ett stort universum. En plutt som påverkas av allt som sker utan för mig, och innanför mig.