6 months

6 månader brukar kännas som en lång tid, speciellt om jag väntar på något. Men får 6 månader sen så vaknade jag, och jag skulle åka till jkv.
Jag tyckte det kändes som att mamma väckte mig tidigt. Kvällen innan sa jag aldrig till pappa att jag älskade honom. Jag sa bara go natt. Jag gick och la mig, jag trodde nog inte att pappa skulle dö den natten. Men på något sätt känns det som att min kroppp visste det. Mamma väckte mig, och hon kramade mig, grät och sa att pappa var död. Hela jag var tom, det är jag nu när jag tänker på det igen.
När jag tänker på pappa tänker jag mest på när han var frisk. Han var precis osm vilken pappa som helst under JSM, jag älskar dig pappa! På alla hjärtans dag fick du reda på att du hade cancer, det är snart ett år sen. Den helgen förra året gick du med en påsen. Påsen samlade upp vätska från dina lungor. Det var så fel! Sånt ska man inte ha när man är 48 år, det är fel! DEt var som att du var någon gamling. Men såna här minnen kommer bara uppnär jag tänker på dom. Allra mest tänker jag bara på hur otroligt mycket du ställde upp för mig. Jag älskar dig!