jag gråter, och det behöver jag

Jag behöver gråta, jag behöver få visa min sorg och min ilska. Men det vågar jag inte, steget dit är stort, ett steg som jag inte är redo att ta än.. Även om jag tror att det skulle göra mig starkare om jag gjorde det. Jag önskar att det bara var så enkelt, det är det inte!
Jag älskar pappa alldeles för mycket för att nånting med hans död skulle vara enkelt. Även om jag aldrig har tvivlat på att det finns nånting efter det här. Jag tror kanske inte på att man föds om och lever igen. Men jag tror inte att man bara dör, att det inte finns nåt mera, det har jag aldrig tvivlat på. Det var nog självklart för mig.
Pappa dog alldeles för tidigt, det är nog andledningen. Jag ser pappa på ett moln, frisk och levande. Inte så att man andas, men så att han mår bra och är lycklig. Ett moln som är för mig, sen tror jag att han sitter på ett moln för alla han älskar, alla som han tittar efter och bryr sig om. Även om det inte är molningt finns han hos mig, det kommer han alltid att göra.

De som är rädda för döden har inte levt. Det är inte det att jag inte är rädd för ett slut, för jag har knappt börja leva, pappa hade levt kanske halva sitt liv, vilket är för lite. Men om man går runt och oroar sig för att dö, hinner man inte med att leva.
Jag hann säga hejdå till min pappa, medans han förstod vad jag sa, vad jag menade. Det betyder jätte mycket för mig idag. Även fast det inte har gått mer än 5 månader så har jag på något sätt kommit över chocken. Jag ser allting på ett persvektivt jag aldrig kunde anat när pappa dog.

Även fast man inte kan säga att det har gått "rätt" till när pappa dog, känns det som att allting var genomtänkt. Jag vet vad andra har ångrat att dom inte sa, så jag tänkte mycket på vad jag vill ha sagt. Npgot jag ångrade när pappa "slutade vara sig själv" var att han aldrig fick läsa här. Här uttryckte jag ofta hur mycket han betyder och har betytt, hur mycket han har stöttat mig och tagit hand om mig. Jag är glad att mamma läste för honom, så att han fick höra en del av det.

Jag gråter, och det behöver jag. Fånga dagen