press

2010 är snart här, jag kan inte fatta att det här året är slut. Mitt livs värsta och bästa år är slut, jag lämnar det bakom mig. Jag vill inte. Jag vill inte lämna mitt sista år med pappa bakom mig. Jag är rädd att det ska ta slut, att det är början på nånting nytt.
Nya år är början på nånting nytt, men jag vill inte bygga upp något utan pappa. Plötsligt tittade jag på kalendern, såg datum idag, tittade tillbaka på skärmen; där det står "nytt år, nya möjligheter, ny början" och kollade och såg att det var december. Om 19 dagar kommer jag att lämna 2009 bakom mig.. Jag vill bara stanna tiden och tänka. Alla nya ansikten jag har träffat, och öppnat mig för, säger att jag verkat vuxen, att jag tar mycket ansvar, att jag växer upp kanske lite för fort. Men så blir det, jag får inte ofta tid att sitta still, att skrika, skratta eller ens tänka. Men när jag får det, kommer allting på en gång. Allting svämmar över mig och det känns som jag ska drukna där under allting.