Visste det är kallt, men kyla har jag redan upplevt, men själv känslan att efteråt sitta, sitta tillsammans med kompisar och deras föräldrar..
Den gör så ont... Min pappa kunde väl ha suttit där precis lika mycket som någon annans ?!
Eller var din sjukdom med som ett spöke hela dit liv?
Jag har aldrig sett det från den vilken att pappas öde kanske var cancer.. Ingen öde borde få vara döden.. Cancer för mig är döden, cancer för mig är hemskt.. Även om jag vet människor som kämpat sig igenom den jävla sjukdom, väljer jag att inte tänka på det..
För min pappa är en fighter, så varför skulle någon om inte pappa överlevt. Så går mina tankar..
Jag vet att det finns dessa underbara människor där ute som klarar det.
Men skulle jag tänka mera på dom, skulle min bild av pappa förändras, även fast han inte gör något annorlunda.. Min pappa var grym och han kämpade i alla lägen, liksom kom igen vilken dödsjuk patient cyklar till sjukhuset för cellgifter sen ner till begravnings byrån och hem igen..
Liksom kom igen, visar inte det att min pappa är cool.
Ibland tänker jag om du kunde överlevt, liksom om något annat hade dödat dig, något annar än cancern. Hade det känts annorlunda då?.. Eller hade det känts värre? Faktiskt vet jag inte !!
Denna värld, VARFÖR ?!
Man pratar om pappor hit och dit, man tar dom för givet. Det gjorde jag med, enda fram till JNoM, för min pappa fanns, klart att han fanns inom mig, han fanns hemma i soffan. Men han var inte där!! Då tog mitt liv en vändning, från att leva med en cancersjuk pappa till att leva med en dödsjuk pappa !
Det gjorde ont, hade aldrig kunnat föreställa mig att livet skulle förändrats så fort..
Jag visste inte vad jag skulle säga, vad jag skulle göra.. Visste inte om det var sista gången jag såg honom när jag tittade på honom. Jag trodde att vi skulle bli kallade till sjukhuset, att mamma skulle komma och hämta mig i skolan och säga att pappa kommer snart att dö..
På ett sätt var det jätte skönt att det inte blev så, på så sätt är sjukhus för mig läkande..
Inte heller är pappas säng där han dog jobbigt. Jag fick tid att hålla handen och att faktiskt inse att nu är pappa död ! Pappa andas inte mera.. Han är borta, för alltid !!
Men pappa orkade inte till skolan, och lämnade jorden 6 dagar innan mitt liv skulle få en ny vardag.
En vardag då jag inte måste ta mera ansvar utan också där jag inte skulle klara av att göra saker för det gjorde så ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar