jag ligger i sängen plötsligt hör jag nånting i hallen. jag kryper mot elementet och drar filten och täcket närmare mig, sen ligger jag blixstilla..
lyssnar efter flera ljud och föreställer mig hur någon har brytit sig in genom dörren... eller kanske dragit upp ett fönster som stod lite på glänt...
jag inbillar mig, eller kanske till och med hör hur någon närmar sig mitt rum. jag ser framför mig hur de liksom väljer mitt rum, längst bort i korridoren...
de tar fram nånting runt och svårt... och trycker in eller skjuter det i halsen på mig... Det skulle kunna vara en dröm, men drömmer man när man är vaken?..
Vet du Linda... Jag ångar min fråga idag; "Hur är det?" för vad ska du svara? Tack för förtroendet att låta mig läsa här. Jag kan förstå dig på ett annat sätt när jag ser hur du tänker. Du är också fantastiskt duktig att sätta ord på dina tankar och känslor. Det finns inget svar att ge på varför det ska behöva vara så här, ingen tröst att ge. Vi vet, både Helen och jag, och vi blundar inte för stora och svåra känslor - det kan vara bra för dig att veta. Trösta på riktigt kan vi inte, men vi när du behöver det. ~ Sabina
SvaraRaderaVar helt säker att din pappa är stolt över dig! Du är en fantastisk tjej och jag är väldigt glad att jag får lära känna dig!
Nu är du tokig. Du är ju inte själv hemma. Vem skulle komma in till oss. Känner du dig otrygg??. Saknar dig, vi ses imorgon. Då ska jag vakta hallen så ingen kommer in!! Puss på dig ÄLSKLING
SvaraRadera