jag kan inte lita på någon, jag känner mig som den ensammast människan på jorden.
ingen förstår mig, är det verkligen så här det ska vara?
ett spel jag inte vill spel, ett spel där era regler gäller. ett sånt spel kan jag inte spela..
det kanske är så att problemen om vilken hårfrisyr du ska ha på morgonen är jobbigare än det faltum att min pappa inte lever, att min pappa inte kan säga på mig att åka och träna.
han kan inte göra det längre. men ni kanske har glömt det. men det har inte jag. och det är inte precis så att jag kommer att göra det heller.
mamma och pappa är de mest betydelsefulla personer i ett barns liv. i mitt liv så är pappa död.
det innebär att mamma har dubbelt upp att göra. hon måste göra sysslor som pappa gjorde. och då menar jag inte att hänga tvätten, plockar ur diskmaskinen och sånt, nejj då menar jag göra frukost, middag, trösta, bara vara där helt enkelt. som den där pålitliga personen. personen man kan luta sitt huvud mot och som alltid har styrkan att få en att må bättre.
du var en sån person pappa. jag litade på dig, du och jag var lika.. men nu är jag ensam. du saknas i mig.
jag är inte samma person jag var. det kommer jag nog aldrig att bli. jag är så stark och samtidigt så svag.
Linda, du är så himla stark. En av världens underbaraste personer, varför ska detta hända dig? du är inte värd de! men du ska veta en sak, jag tänker på dig, ofta faktiskt. Jag vet att jag inte kan säga till dig att jag vet hur de känns, men jag kan finnas där som ett stöd, en vägg att luta sig mot när allt är jobbigt. Jag har en mobil som du kan ringa till mär du vill prata, elr vad som hellst:D det är bara att ringa vettu.
SvaraRaderasaknar dig riktigt mke!<3
Hej Linda!
SvaraRaderaDu vet nog inte vem jag är men jag har träffat dej några gånger och så ser jag dej ofta i skolan.Jag måste bara få säga några saker till dig. Du är den mest starkaste personen som jag träffat nånsin. Jag skämtar inte alltså jag ser upp till dig. Din blogg är helt fantastisk för det är inte många som vill dela sitt liv med andra när det ser ut som ditt liv är just nu.
Du är helt fantastisk och jag önskar jag kunde göra någonting för att göra det lättare för dig. Jag läser din blogg varje dag och varje gång som jag är ledsen och klagar på mitt liv vet du vem jag tänker på då?
Jag tänker på dej. Du är så stark och kämpar på även fast du har det så svårt. Du tar varje dag i taget. Så du gör mig till en bättre människa för när jag sedan tänker på mitt liv så vet jag inte vad jag ska säga. Det finns inget att klaga på då egentligen. Så fortsätt vara den här fantastiska tjejjen som du är och om du vill ha hjälp eller någonting så vet du att du inte är ensam.
Glöm inte vem du är!
Fortsätt leva ditt liv precis som din pappa vill att du ska göra. Sprid all kärlek som du har inom dig till folk du älskar.
Jag finns för dig Linda
Ge inte upp!
<3
Lovisa, jag vet hur det känns när en nära vän drabbas av sådan här sorts sorg.. som du säger det så värmer det inombords och jag förstår hur du känner och tänker..<3 tack för att du alltid finns ! önskar vi bodde närmare ;) <3
SvaraRaderaGullungeLelle, härligt att in blogg ger nånting :D som du skrev att jag kämpar och tar varje dag i taget.. jaa det är så jag måste fortsätta mitt liv :)) jag hör ofta hur jag måste kämpa, hur det är att ligga efter och att jag måste hänga med från början.. det är såna här slags kommentarer som värmer, som får mig att ta mig upp ur sängen och ta mig hela vägen till skolan.. att min pappa inte lever, gör inte att andra inte får ha "problem", bara det att jag finner inte så många problem ;)) utöver mitt liv... heheh
SvaraRaderajaja, ha det bra <3 :)