segling och pappa 2009

Seglings Året 2009

Poängseglingen på våren var en enorm framgång för mig, den stärkte mig jätte mycket.
Jag kom trea och det var bara eddie och cissi för mig. Vilket jag tyckte var klart godkänt!!

Ibörjan på året var jag i Ängelholm på riksläger.. Sen var det påskläger i oxelösund med per gustavsson…
Borta tävlingarna gick däremot inge bra alls, ialla fall inte innan sommaren J

Det var ett regionkval i Boo, det var lättvind, väldigt väldigt lättvind… Där gick det jätte dåligt. Det sänkte mitt självförtroende.. Jag tyckte att det spelar ingen roll med poänsegling man måste ju kunna prestera utanför klubben också… Sen var det två rikskval, ett på Marstrand, då var Anne och Mats med… Och sen ett i Västerås.. När jag seglade dom rikskvalen, det var ju mina första så kände jag mig inte som en vinnare. Och såhär på efterhand så har jag insett att om man inte tror på sig själv så kommer man inte att vinna.

Sen förändrades allting, jag sov över hos JulleBulle och fick låna hennes swedenbyxor, och sen fick jag dom… När jag gick i dom så kände jag att jag vill också kunna gå omkring och vara stolt över ett par såna här byxor… Jag visste också att jag var den enda som kunde gör nånting åt saken.. Jag åkte ner till Vänersborg där JSM 2009 gick, med en inställning om att jag kan vinna. Sista racet på Rikskvalet hemma så gjorde jag ett super race, fast dom blåste av det för det blåste för lite… Men då fattade mitt huvud att jag faktiskt kunde segla på en elitnivå.. På tune-up:en så blåste det väldigt lite… Och många tjuvstartade, men uppe vid kryssmärket så låg jag uppe med ”de andra”, VM,EM och NM seglarna. Det var ascoolt !! Hela det racet var underbart, allting var perfekt. Jag kom fyra, några innan tjuvstatrade..

Men det JSM var verkligen underbart och jag kom med till JNoM och jag fick mina EGNA sweden byxor, och dom förtjänar jag verkligen. Jag har kämpat så hårt för dom, inte bara med seglingen utan också med min cancersjuka pappa.

Pappa var med mig på JSM 2009, och det är jag otroligt stolt över. Att han faktiskt fick se min uppveckling. Än är jag kanske inte bäst, men jag tror på mig själv och vet att min pappa är med mig, vad o som än händer, för ingenting kan vara värre än din däd pappa!

Efter jsm var det läger med laget, två dagar, helgen då jsm var slut. Vi bodde på hotell, laget, och hade det skit kul. Tycker jag.. Det måste ha varit bland det bästa jag har upplevt. Vi seglade och hade det askul på kvällarna ;)

Jag åkte hem där, och jag måste ha skrattat hela vägen hem. Jag verkligen lycklig, tror att jag svävade på molnen… Sen att pappa faktiskt kom till rampen sista dagen och att vi hjältesåt att rigga ner. Det var nu när jag tänker efter sista gången jag och pappa riggade ner.. Sen blev faktiskt pappa bara sämre och sämre… Men jag är glad att han var med mig… Vi kom hem och jag tränade för fullt, och blandade allting med att åka ring med Julia och se på medans Philip lärde sig åka vattenskidor med Oskar…

I mitten var sommaren, åkte jag, mamma, Philip, Anne, Mats och Sofia till Arendal, Norge och seglade JNoM.. Eller jag och fia seglade NM ;) Det var skit kul och jag var riktigt nöjd när jag kom hem… Sista dagen när detvar 4 race så var inte mitt huvud med och jag åkte ut med inställningen att det här går inte. Och då går det ju inte.. Men dagarna innan så var jag riktigt nöjd med mitt resultat… Jag låg inte i toppen men jag var nöjd.
Vi åkte hem och sen så fortsatte sommaren.

Jag hjälte till ett par veckor med seglarskolan och det var skönt. För efter JSM blev som sagt pappa bara sämre…

Två veckor innan skolan skulle börja fick pappa en rullstol och jag och mamma puttade honom i rullstolen ner till vattnet. Som prästen sa, så betydde vattnet frihet för min pappa… Efter att vi hade varit vid hamnen så gick vi till JKV där badade jag och mamma och pappa satt på bryggan och tittade på…

Det var första och sista gången som pappa var ner med rullstolen…

Jag kommer faktiskt inte ihåg ordningen men en dag, jag hade varit på seglarskolan och hjälpt till, så kom pappa och kramade mig och mamma hade kommit och hämtat mig och hon berättade nånting om pappa undersökning… Ungefär tumören har växt 2mm, jag trodde inte det spelade någon roll. Det var ju bara 2 mm. Jag var för mig själv. Ville inte dela mina känslor… Jag var i källaren där kände jag att jag kunde vara för mig själv. Och pappa kom fram och kramade mig.. Jag kände då hur tårarna trycktes fram. Det var en sån trygghet där i pappas famn…

Sista veckan innan skolan skulle börja for min pappa till änglarna.. Alla var snälla mot mig den veckan.. Jag var på seglarskolan och hjälpte till..

Helgen innan begravningen så var det regionkval på Värmdö, jag tyckte det var skit jobbigt och ville helst av allt bara ligga i min säng och gråta. Men jag kände på något sätt en bit av mig säga att vore det inte fantastiskt att kunna säga till alla på begravningen att ser ni jag är grym… Det regionkvalet var mitt bästa någonsin. Jag kom 10. Och det är jag skitnöjd över.. Regionkvalet på KSSS två helger efter gick inte riktigt lika bra… Jag var osäker på om jag ens skulle komma med till rikskval… Då var jag verkligen deppig.

Men jag kom med på rikskval, med nöd och näppe ;) näst sista platsen fick jag…

Jag laddade om batterierna och när vi åkte till Ängelholm var jag taggad till tusen…
Jag skulle ge allt.. Kvällen innan tävlingarna började kunde jag inte somna, det var nog en blandning av räsla att vara bort med nervositet…

Jag hade sett en tavla på skolan där det stod ”ett proffs kan prestera sitt bästa även när hon eller han inte vill”det var det som fick mig att gå upp från sängen och segla grymt det dagen… Och visst hade jag seglat bra, hela den helgen gick väldigt bra. Jag slutade 48 tror jag, och som 7 tjej eller något sånt… Så år 2010 kan jag lova att då kommer jag att vara så taggad..