även fast du inte finns, även då du faktiskt har ett hem i himlen nu.
så mår jag bra.
för jag vet att du mår bra nu. i himlen finns inga bekymmer.. det var så du ville leva när du fanns på jorden. fanns det ett problem, såg du inte det.. du levde enkelt..
helt plötsligt har en ny väg öppnat sig. en väg som finns för att du är borta. en väg som innehåller personer jag inte har vetat om. personer som inte vetat om mig.. men som vet att min pappa inte finns.
jag lever ständigt i den plågan, plågan i att veta att när jag kommer hem från skolan så kommer inte min pappa att komma hem. inte den kvällen, och inte nästa..
jag vill prata om min pappa, just för att hålla honom vid liv..
jag kommer inte glömma du är faktiskt min pappa. jag vill hålla dig vid liv.
jag vill att man ställer frågorna man undrar. bara frågar på.. för man undrar. det vet jag. och det känns konstigt för mig. för jag vet att ni vet och jag vet att man undrar.
Du skriver så bra, och att du skriver är så bra! Jag har läst din blogg då och då, speciellt efter begravningen. Alla som känt Per har olika sorg att bära, ibland har jag känt att jag inte har rätt att vara ledsen med tanke på hur du och hans familj kände honom och nu känner, att jag bara kände honom en pyttedel av vad ni gjorde. Jag blir så glad då jag läser hur du uppskattar allas minnen! Värm dig i dem! Många minns Per, vi pratar om honom och han kommer absolut finnas kvar. Skriv så mycket du vill, alltid.
SvaraRaderaEn stor varm kram till dig!