det här är ingen blogg som jag skriver för jag tycker om att lägga ut vilken "outfit" jag har idag.
utan det här är mitt sätt satt förstå vad som verkligen har hänt mig. att se skillnaden, att se att det faktiskt är verkligheten som jag lever i..
jag hade ibörjan av min pappas sjukdoms tid väldigt svårt att förstå att det var en livshotande sjukdom han hade.. att han faktiskt kunde dö. jag ville inte förstå. det var många svåra dagar, svåra dagar som jag har skrivit om här i the blogg. :P tiden då du levde innehöll cellgiftsbehandlingar var tredje vecka.. och strax efter dom mådde du dåligt. väldigt dåligt. låg i sängen insvept i tecket och sov, eller vad du nu gjorde. det gjorde ont att se dig så! det är inte rätt att se sin pappa gå igenom sån smärta. och det gör det lite lättare för mig att ta mig igenom denna skiten.. det ver inget liv.. det var smärta..
jag har levt 13 år på jorden idag. tretton år. det är stort i ens liv, det är då man blir tonåring.
jag blev tonåring utan pappa. ännu en grej som jag måste leva med. du finns inte längre, eller inte din kropp.
och det var din kropp som hade smärta, men du som fick lida. orättvist ! men vad vore live om det var perfekt? du vet pappa, du har lärt mig om livet.
en av det viktigaste du lärde mig var väl att alla är lika mycket värda, och att var dag har sitt eget värde. den kanske inte betyder nåt just nu, kanske är en i mägnden, men en i mängden kallas för övrigt vardag, och det är också viktigt att komma ihåg.
jag var inte med, men mamma har berättat i sommras när du o mamma o nåra till, ni var på klipporna på björnön, och du DÖK :O hahha ! kanske inte så jätte smart, och mamma var tydligen jätte rädd.. men du gjorde det, det handlar trots allt om att fånga dagen.
att göra vardagen speciell..
kanske är det lättare nu, att jag slipper oroa mig för vad som kommer att ske.
jag har inget val, för det handlar om mitt liv. jag kan inte bara lägga mig ner och säga, KOM ! jag vill krama dig. så funkar det inte. jag får hitta andra att krama. andra att gnälla på, andra att hjälpa mig vända båten, andra att skrika på när allting skiter sig.
men med dig kan jag i alla fall prata men när som helst. du kanske inte svarar, men jag får det jag vill ha sägt, sägt. och det är det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar