en ny tid

idag är det den 15 augusti, och då är det bara imorgon, söndag, kvar tills jag börjar på en ny skola, med nya vänner och utan trygghet . .

på måndag börjar något nytt för mig. det är början på höst terminen, som kommer vara en början på en ny del av mitt liv.

för var dag som går, tänker jag mera på min pappa, och för var dag som går blir det som som att jag fattar mer och mer att han inte kommer tillbaka !

jag kommer aldrig att glömma pappa, det gör jag inte, men hans hjärta kommer inte att slå mera. jag vet att hans själ är där jag är, där mina syskon är och där mamma är. men han kommer inte leva mera.

det finns så många som bryr sig som hjälper till och ni är så otroliga, ni är underbara.

men det finns en osäkerhet inom mig. jag vet inte vad som händer. kanske spelar det ingen roll. men jag är någonstans mitti mellan, jag vet inte vart jag ska !

jag tänker på dig jämnt pappa, varje dag, varje timme. du har gått nästan fem dagar och natten innan så vaknade jag flera gånger för jag trodde du skulle ramla.

jag kan inte fatta att det va du som gick där rangligt, pappa jag kommer ihåg dig som pappan som gjorde allt och lite till. kvart i 8 när vi gick till skolan kom du cyklandes efter och gav oss våran frukt. du gjorde det i stort sätt hela vår terminen, men sen kom sommaren och cancern tog över dig. men det känns bra att du fick uppleva så mkt fint på slutet pappa.

och var dag som går så blir det lite lättare, och jag lär mig att se vart du är.

att ha huvudet mot din mage men inte känna några andetag, fick mig att förstå att änglarna tagit dig till himlen nu