03.23

03.23 11 augusti 2009, somnade min pappa in !

att väckas av sin mamma när det är mörkt ute och gå 5 steg ut ur rummet och sedan få en kram och höra, pappa är död nu. han har det bättre där han är nu.

att leva med tanken att det sista jag sa till han var godnatt. han får en lång vila nu.
jag och mamma gick upp och där stod tommy och anna, och även anne min moster.

jag grät och fattade inte att det verkligen va sant ...
nu finns han inte som en levande människa längre. klockan va strax efter 04 när mamma väckte mig. jag gick in till pappa. han låg där i sängen och så fridfull ut. han låg där med halft uppe mun. han hade på sig "världens bästa pappa" strumporna. jag höll hans hand, först var jag rädd. sedan blev det en annan sak, jag insåg att han är fortfarnade min pappa även fast hans hjärta inte slår. jag och philip gick ut och hissade flaggan på halv stång, sånt var viktigt för pappa.
då var också michaela uppe.

nu fladdrar flaggan fint och pappa är nog här nånstans och tittat på mig.
han har det bättre nu, mycket bättre. han har inte ont längre. att se honom dom här två sista dagarna har verkligen gjort ont. jag har tillbringat mycket tid med pappa. även fast han inte har sagt mycket. han kanske bara har legat ner så har jag varit där. ibland bara tittat men även pratat med honom. han behöver inte svara för jag vet att han hör. han finns med mig, genom glädje genom sorg.

vid 06 kom min andra syster och då blev det som att det började om igen. jag höll han i handen, den här gången var det värre. han va kall. men han såg fortfarande ut likadan.

han hade jeans och en shorta. man såg hur löst jeansen satt på honom. han va så smal på slutet. sista dagen åt han ingenting och det smärtar att se sin egna pappa så dålig!

även fast jag vet att han inte skulle bli frisk, att han skulle åka till änglarna, så känns det chockat.
jag kan inte riktigt fatta det än.

strax innan 8 kom det en man och en kille i kostym och jag kramade pappa hårt. jag sa till honom att vi kommer att ses och att jag vet att jag aldrig kommer vara ensam mera. pappa finns där som en skyddande ängel. han ska skydda mig från allt ont och le med mig åt det goda <33

han kommer alltid vara min pappa, och jag är riktigt stolt över honom. att han har gjort mig till den jag är idag. och jag är glad att jag hann segla ett NM när han va i livet.

det som väntar nu. det är inte lätt, det är det verkligen inte. och just små ord som, "hur mår du" öppna famnar att gråta i, det betyder så mycket mera än vad man kan tro.

ibland ångrar jag att jag itne lät pappa läsa den, men mamma gjorde nåt fantastiskt, vissa urdrag som hon tyckte va fina har hon berättat för pappa.

och han sa till mamma att han skulle spana efter fyra änglar, och även en femte som va mamma<3

min pappa var och är en bra man ! han har värmt många hjärtan, han har värmt mitt.
han har följt med mig på tävlingar sen jag fick min båt och det kommer han fortsätta med, bara på ett annat sätt.

när jag fick beskedet att min pappa har cancer, då var jag övertygad att han skulle bli frisk. han skulle ju ialla fall leva flera år till!

medel livlängden med denna sjukdom är 10 månader, pappa levde knappt 6 månader. något som hjälpte mig otroligt mycket va att pappa var så pigg så länge. att han kunde leva ganska normalt fram till kanske en månad sen. men han var med mig på jsm. han gjorde saker med mig och philip och det skapar ett bra minne tillsammans. han sjukdoms tid var bra. han mådde bra och han åkte till änglarna utan smärta.

pappa ger inte upp. men det gjorde inte cancern heller. och nu tar farmor och farfar hand om pappa.

JAG ÄLSKAR DIG PAPPA <33