vad var det som gick snett ?

idag var tanken att pappa skulle få en ny dos med cellgifter.

men redan imorse sa pappa till mamma att han inte skulle orka. att han inte skulle klara av att ta den där medicinen.



denna medicin hade tydligen mer biverkningar än cytostatikan, han skulle förmodligen tappa håret och kräkas. han kände helt enkelt att han inte orkade.



och jag förstår honom det tar säkert hur mkt som helst på pappa.



han tror att slutet är nära nu. att hans löv på livet träd kommer dala ner mot marken, snart



det är så sjukt. jag kan bli arg och förbannad på allting. men jag har gjort det lätt för mig.



jag försöker få min hjära att förstå att allting som händer har en andledning. jag kanske inte kan hitta alla andledningar, men dom finns där. på så sätt är jag inte lika rädd. det är bara när ag glömmer bort det där, det är då som ag blir så fruktansvärt rädd.



lika så när jag hör hur han hostar.



pappas hosta lär ju tränga igenom allting. jag kan vara ute på gatan och pappa sitta i soffan och jag hör ändå hur han hostar.



jag har insett att min pappa kommer inte leva länge till.

och jag har tur som har haft honom vid livet så länge i cancern. han hade kunnat vara död för llänge sen i den där förbaskade cancern.

förhoppningsvis så hjälper det att han inte får nån behandling nu. men. det förlänger hans liv med nåra veckor kanske.


det är så svårt att säga. men vi förbereder oss för slutet.

jag drömde om det är någon dag sen . .

det är så sjukt allting. ibland undrar jag om det inte är en dröm jag lever i.

allting kunde vara så enkelt, jag kunde ligga på stranden och skratta högt och skämma ut mig totalt.

men istället blev allting så fel, jag ligger i sängen så länge som möjligt tills julia eller någon annan tvingar upp mig.

och när jag väl är uppe tycker jag det är hur underbart som helst. men när jag väl ligger där i sängen tycker jag att det nästan vore lika bra att ligga kvar där.

men så kommer den där tjejen, julia, som driver mig upp ur sängen och får med mig ut på nåt kul.