jag är rädd

det finns två saker i världen som jag inte kan förstå har hänt.

det första är att pappa har fått cancer. det kan vara så att hjärnan har fatta men hjärtat vill inte fatta och då blir allting hela konstigt . . jag har alltid försökt det positiva med alla och allt.
men vad är det positiva i detta ? . .

jag tror fortfarande att det finns en mening med detta, bara det att jag inte har hittat den .
det finns inte så mkt att göra så varför inte tro på mirakel, för dom kan inträffa, och dom kan inträffa för pappa <3

han kommer inte följa med till JNoM, mitt första. det är nu jag börjar förstå att pappa har förändrats. många som har mött pappa såg ingen skillnad på honom. det kan dom inte göra nu heller, för nu ligger han i soffan och har ingen ork. han kommer upp ibland men det är inte sm förut att han är ute o klipper gräster.

Det är nu det kommer börja förändras tror jag. Det är nu vi måste hjälpas åt. Det är nu det börjar.

Det är nu mitt liv med en halft frånvarandet pappa börjar. om jag tyckte det var tungt förut, dom kommer jag tycka denna perioden är som nåt jävla sahara öken . . .

Jag kan sitta för mig själv och se pappa på sjukhus sängen när han hade propparna i benen, när han inte kunde gå. då var jag rädd. jag var så jävla rädd och alla var rädda. jag kunde inte prata med nån för jag vara så rädd.

jag var rädd att pappa inte skulle komma hem igen. första gången när dom la in honom på sjukhuset ville jag inte med. jag var så rädd.

jag fick minne från när morfar var på sjukhuset för många år sen. han hade fått hjörnblödning och mamma o moster o mormor dom sa ingenting dom försökte skratta åt morfar för han drog nåra skämt med sköterskorna. men jag såg hur dom kämpade med tårarna. och jag, jag va så stolt för jag hade tappat min första tand och jag ville visa hålet mellan tänderna för morfar, jag va så rädd att han inte skulle hinna se den .

då var man rädd för det. nu när jag sitter i min säng är jag rädd för att få lev ett liv utan min pappa

GoNatt