imorgon har dom satt in en till behandling till pappa.

den som han fick börja med innan vi åkte till norge hjälpte ingenting

så imorgon blir det något nytt.

igår; jaa jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta dagen.

allting hände på samma gång.

jag hann inte inse att det var min pappa dom pratade om.

det är så sjukt.

dom kom hem från sjukhuset och se så gick mamma ner till mig och hon höll om mig och sen så sa hon "det", hon sa att tumören hade växt OCH spridit sig.

sen när vi åt så sa pappa att han tyckte att tumören var lika stor som en pingis boll :o

det är ju as stort. jag trodde han drev med mig. men nej.

det var tydligen så stor.

jag har förändrats det har jag. och om någn tycker att der är fel utav mig.

ja då kan jag säga att då är det fel på dig i sånt fall.

Det går inte att leva på samma sätt.

Det går inte att vara på samma sätt.

Varje gång jag går förbi någon som röker tänker jag lite extra på pappa.

Han har aldrig rökt, och han fick lung cancer.

undra om dom fattar att dom kanske kommer genomgå samma sak som pappa.

för om dom visste det, då är jag inte så säker på att dom skulle röka.

jag lever med en tanke bak i huvudet som jag inte vill ha.

tanken på att min pappa inte har länge kvar att leva.

var det verkligen så pappa sa?!

det är så sjukt. jag är så himlan rädd.