jaa. pappa fick behandling i tisdags, jag var med och passade på att gå till kuratorn också. men jag har lärt mig precis, att ingenting vara för evigt :(

och pappa mår inte alls lika bra nu, han har svårt att andas och massa skit saker.
vilket gör mig frustrerad också. det är inge kul att ha en pappa som är så pass sjuk att man inte vet om han lever hela sommaren..! jag hatar det här! det är ett rent helvet.

det är tur att jag kan luta mig tillbaka på seglingen. men det kanske inte är så många som fattar att jag har det jätte jobbigt hemma! att seglingen är bland det enda stället där jag kan vara mig själv. men det känns fel att jag ska gråta på träningen, för på träningen förväntas man ju vara glad och fukosera på träningen!