om två dagar är det fredag deb 13:e. jag har aldrig trott på skrock osånt. men sedan för ca en månad sen, i belive in it! det var då. pappa fick sin diagnos. han hade cancer!
Klassen hade disco, mamma skulle städat in the paus. men kom bara o sa, att hon inte kunde det. att pappa hade kommit hem
jag trodde att hon bara ville ta hand om pappa. men när jag kom hem, pappa låg i sängen. jag gick in o sa godnatt. då sa han att han hade cancer. mer visste han inte. inte om den va ond eller god. jag va så ledsen. jag grät. jag bara la mig i sängen o grät! grätgrätgrät hela natten grät jag.
jag smsade en av mina bästa vänner på kvällen. då grät jag. hela den helgen var en gråtar helg!
FAN, varför sak det hända PAPPA :O jag blir bara ledsen o arg är jag tänker på det. det suger.
det blir ju inte så jäkla bra när vi (familyn) pratar om vad som händer om mamma o pappa dör. ja, jag skrev inte fel DÖR! jag vill inte, orkar inte! FANFANFAN! USCHUSCHUSCH!
nu ger jag fan upp.!
LINDA DU ÄR STARK!
SvaraRaderadu ger inte upp, det får du fan lova!
tillsammans linda! tillsammans.
du, din mamma, din pappa, din bror, all släkt, och alla vänner! det får du inte glömma.
ingen vill att du ger upp, så nej linda.
jobbiga dagar kommer, men jag lovar att det kommer dagar då allt känns bättre också!
jag älskar dig linda
finns här nu och föralltid!