fan!
jag o pappa o philip, vi såg alla VSKs slutspels matcher förra året. nu kommer det inte att gå!
jag vet det! men ni behlver ju inte påmina mig om hur bra ni har det. det får ju inte mitt liv att se ljusare ut. jag förstår att det är kul att skryta om nåt skoj ni ska eller har gjort. men jag pallar inte! jag kan inte va glad för eran skull, för inombords vill jag bara skrika o slå i dörrar! skrika. FAN er! fattar ni inte att dom där orden sårar lika mkt som hora o fitta! det gör ont! jag mår dåligt! och det är inte varje gång jag kommer över det heller. så fan! ni har jätte snälla föräldrar o det vet jag! men min mamma o pappa älskar mig lika mycket fast vi inte kan se alla slutspels matcher. för det är inte deras fel att pappa är sjuk, att pappa har cancer. att vi inte kommer kunna göra saker jag o philip förut tagit förgivet! jag älskar min pappa o min mamma! och nu måste jag hjälpa dom så som dom har hjälpt mig!
men snälla, sluta får mig att må dåligt! även om ni inte gör det med flit, tänk er för. det spelar ingen roll om ni pratar om era pappor. för min pappa lever fortfarande, men om ni snackar om saker som ni ska göra, som att resa o sånt. NEJNEJNEJ